Jag hörde en intervjuare på radion fråga en av deltagarna i det nya feministpartiet om den s.k. "mans-skatten". Hon började en förklaring med att "alla män tjänar ju på männens våld mot kvinnorna". Sen kunde hon dock inte gå vidare utan behövde tid att tänka. Det var kanske nödvändigt. Hon verkade ganska ung. I alla fall slog det mig att frågan verkligen ä r ovanligt invecklad och leder vidare till andra frågor.  Vilka är det överhuvudtaget som "tjänar på" våldet i samhället? Tittar man närmare på saken så drabbas ju männen själva som grupp av det grövsta våldet - d.v.s. de visar upp de största skadorna ( flesta dödade, invalidiserade ). 

Det visar sig sociologiskt i att männen har kortare livslängd än kvinnorna ( jag vet nånting om det här eftersom jag sysslat med socialt arbete sen 1980 ). Det vi talar om här är det laglösa våldet. Men det laglösa våldet hänger ihop med det lagenliga våldet - traditionen att ha arméer. 

Männen av folket har ju i många hundra år genom lagstiftning varit tvungna att göra värnplikt, arbeta som poliser, väktare. Männen har också av tradition en anknytning till att bygga de stora fundamenten för samhället - bryta ny mark, röja, bygga nytt - adrenalinkrävande arbetsuppgifter.

Frågan är då vilka som har fördelar av att "männen" yrkesmässigt och socialt är associerade med våldsapparaten, de ryggknäckande jobben o.s.v. Det naturliga svaret är givetvis överklassen - de män och kvinnor som själva lever skyddade och uppbär privilegier. Just den gruppen vore det naturligt att beskatta extra. Inte männen.

Ett feministiskt parti som framställer det som att "alla män tjänar på männens våld mot kvinnorna" kan bara uppfattas som köns-rasistiskt och provocerande. Det kommer aldrig att få stöd av vanliga män som s.a.s. genom sin egen erfarenhet vet hur föga belönade de är av att vara "män". Det enda ett sådant parti kan åstadkomma är en sprängning av opinionen - precis som rasistiska grupper och partier.

Den lilla ekonomiska fördelen männen har genom en högre genomsnittslön äts mer än väl upp av förslitning, social utstötning, risktagande. Slutligen transfererar männen enligt tradition också egendom till kvinnorna - det sker genom att de lever kortare ( arv ) men även genom att de uppfattar det som rätt och riktigt att tjäna sina kvinnor. Ett feministiskt parti måste - om det vill ha stöd från alla befolkningsgrupper - urskilja att könsmakten är inflätad och har en komplicerad struktur. Att också kvinnorna i en del viktiga avseenden har makt över männen.

Ibland föreställer jag mig ett revolutionärt, feministiskt parti som retoriskt kan artikulera detta att BÅDE män och kvinnor är skadade av manssamhället - att det INTE är så att kvinnor lider av de flesta nackdelarna.  Det är ju så att männen av folket har stora,  påtagliga nackdelar av det patriarkala systemet.  Det är visserligen inte trendigt bland samhällsforskare att påpeka det - men i realiteten slutar livet i allmänhet i moll för männen av folket / i alla fall för signifikant stora grupper av män. 

De hamnar till slut i de fattigare bostadsområdena ( jämfört med kvinnorna ). Deras mer tävlingsinriktade och slitsamma yrkesliv ger mycket slitage. Deras nominellt högre inkomst transfereras till icke ringa del till kvinnor, som i regel har bättre hälsa samt ofta får en del fördelar vid skilsmässor. De överlever sina män med åtskilliga år.

Det har slagit mig när jag går på olika kulturevanemang hur vackra och kreativa kvinnorna verkar vara högt upp i åldern! Ibland har de med sig sina män och dessa är ofta slitna, hårt åldrade som lastdjur eller dragdjur.  Givetvis har det här att göra med att kvinnorna ägnat mer tid åt föräldraskap och mer tid åt att värna om sin hälsa, sitt utseende ( det ingår i den kvinnliga identiteten ). Är det verkligen en sorts överhet vi ser i kollektivet av män?

Isåfall måste man vara tämligen förblindad av ideologiska klichébilder.
Varje samhällsforskare vet att ett av de starkaste kriterierna på status är en  längre livslängd. 

Också utseendet är ett viktigt kreiterium på status. Aristokratin har i alla tider värnat om skönheten.  Starka färger,  långt hår osv. De här attributen finns kvar i den kvinnliga identiteten. Titta på en verkligt vacker kvinna och man ser  minnen av ett äldre samhälles aristokrati.

Det är givetvis  privilegier att få ägna mycket tid åt föräldraskap o.s.v.  - men flertalet av oss stackars män har inte insett den saken. Feminismen borde hjälpa oss  att inse detta. 
 Inte jaga oss  med galna hatbilder, galna skatter. 

Gunnar Thorell /

Mediekritik 05 04 07